Att vara mamma
Ibland kan det kännas övermäktigt att vara mamma. Allt man ska klara av perfekt. Allt börjar med graviditet där alla vet att man ska äta fisk 3 ggr i veckan och mkt vitaminer. Grönsaker och frukt. Sen börjar baletten med rätt bilbarnstol godkänd i alla tester skön för barnet, madrass i spjälsängen, kläder m.m. Allt man vill är ju bara det ofödda barnets bästa. När barnet har kommit då finns det så många som vill komma med goda råd som "faktiskt" vet för dom har läst eller haft egna barn.
Allt från amning, leksaker med bäst stimulans för utveckling, smakportioner, hur varmt barnet ska vara klätt och sömn.....
Och fortfarande vill man ju bara barnets bästa. Att känna en sån stark kärlek och nästan känna sig oviss hur man ska lyckas med allt.
Alla dessa 1-årskalas som har specialgjorda tårtor och fika som om tio leila bakar hade vart framme. Helst sockerfritt, organiskt och ekologiskt.
Man ska sjunga, vara pedagogisk och hjälpa dom men bara lagomt mkt. Och i allt detta vill man ju inte glömma bort relationen med pappan till barnet.
Och så kanske man hade nån hobby innan barnet föddes.
Och sen undrar folk vad man gör hela dagarna.
Ja jisses då har vi inte ens kommit till trotsålder, tonåren... Att vara en bra vuxen förebild som barnen kan prata med. Sätta lagoma gränser och ha tid för alla.
Men ändå fast jag visste allt detta innan jag blev gravid hur många krav man skulle ställa på sig själv så ville jag självklart ha barn.
Man är ju bara en människa och man kan ju bara försöka göra sitt bästa.
Att vara mamma kan kännas övermäktigt men allra mest känns det fantastiskt.
